Jag har kommit på mig själv med att sitta och längta bort ifrån Sverige väldigt ofta på sista tiden. Jag vet inte, men det känns som om jag vill prova något nytt.
Jag har t.ex knappt rest nåt hittills i mitt liv, har bara varit i Paris med päronen en gång och det var ju en upplevelse. Det är en orsak men även annat. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma nånstans hittills. Varken i Stockholm eller i Malmö och definitivt inte i Aneby (där jag för närvarande sitter fast). Det är ju inget som säger att jag kommer känna mig hemma just i USA (som jag funderar på) men det vore tråkigt att inte ta reda på det åtminstone.
En kompis (Sahar) har tagit steget och drar till Kalifornien nu nästa år för att plugga film. Jag funderar mer och mer på att söka samma linje. Tydligen är den CSN-berättigad osv, och det är ju en förutsättning för min magra plånbok (Yay! Mer skulder). Jag träffade även på Gunnar senast jag jobbade på Coop.
Jag gillar Gunnar. Han har varit instrumental i min utveckling från bruten man till fungerande individ, och när jag berättade att jag funderade på det, sa han i princip: "-Go for it!" Det betyder mycket att han sa det, att han tror på mig om jag tar mig för det.
Skolan som isåfall är på tapeten ligger i Santa Barbara och är belägen ca 1h 30 min från L.A, där branschen som bekant har sitt centrum (om man inte räknar med Bollywood vill säga), och det är ju ganska lämpligt när man ska söka jobb sedan.
Vi får se hur det blir men jag sparar pengar för fullt.
"..."
